Samma dag som Elvis, fast femtio år senare.

Hej.
Igår var det 3hundra60fyra dagar sedan.
Idag fyller jag år.
Imorgon är allt som vanligt igen.

Den fyrkantiga klossen och det runda hålet.
-------------------------------------------------------------

2006.XX.XX - 2007-01-04 klockan 00.01
Efter en lång tids sjukdom, och med svängar in och ut från otaliga behandlingshem och sjukstugor, är det slut.
Efter påtryck från diverse inblandade kopplade vi till slut bort respiratorn och slog av pacemakern. Med en sista utdragen rundgång slocknade PA-anläggningen, vad vi tror, för gott.
Den fyrkantiga klossen passar ju bara i det fyrkantiga hålet och den runda bara i det runda.

Monday Bluesband är död...


All ev. uppvaktning undanbedes, vänligen men bestämt.

Alltså, the possibilities are endless!
(för den icke upplyste så är detta s.k Mii's. Alltså små avatarer man kan konstruera med Wii.)

Tävlingen kan börja!
Vilka föreställer dessa fyra små Mii's?

Skicka ditt svar genom en kommentar till den här posten.
Vinnare utannonseras den 8/1.

Ps. Priset för rätt svar är följande:

INGENTING.

Ds.

God Jul!
Här kommer min julklapp till er:














Ps. Egoism är mitt främsta kännetecken. Ds

Men herregud! Nu höll jag ju helt och håller på att glömma bort att dela med mig av det absolut största som hände mig där borta...
Jag lyckades springa in i en klädesaffär som enbart sålde kläder av mod-stuk. Jag lovar er, allt - VERKLIGEN ALLT - var hur snyggt som helst! Jag skulle utan att tveka en sekund, om mitt saldo tillät, gå därifrån med hela butiken!
Men som den utomordentligt pengamedvetna individ jag är fanns det inte mer än 25 kronor att tillfredsställa mina ha-begär med... så jag gick därifrån, skamsen och självdestruktiv, med en liten knapp föreställande den klassiska The Who-måltavlan.

Hur som helst så var jag smart nog att kladda ner adressen, så om någon av er skulle ha vägarna förbi... gör då er själv en tjänst och rena min själ.

Här följer ett kort sammandrag (i bildform eftersom jag är för trött för att skriva) ur min resa till London:

Tråkigt, men kul...

Vadå google account?!
Jag vill inte ha nåt jävla google account!

Wii!!

Ahh, då var det dags!
Jag kan nästan inte beskriva hur stort det här är... men alltså, det är Megastort!

Mitt val av klädsel för evenemanget.

Jag anser att sådanna här tillställningar åtminstone borde kunna klassas som lite finkultur, och i och med det då även införa någon typ av dresscode.
Jag menar, på ett biljettsläpp till Metallica... Hur många bär då inte en svart gammal urtvättad turné-tshirt från '91? Inte fan ska skämms dom för det?!
Inse, det är ball med tvspel!

Sekunderna innan!

Jag och John kom dit som förhandsbokare nummer två, men taggade och spralliga som vi var lyckades vi springa till oss en första plats i kön.
Men sen kom samvetet flaxande och jag lät den stackars skäggiga pojken (som jag förövrigt såg lite senare sittandes på Max och äta med sitt Wii. Ja, Med) gå före mig... det kändes bra.
Något som kändes om än lite bättre, var att min vän Nils, som jobbar på tvspeloteket (Corestore), inte ens skulle få nåt Wii på releasen! I laugh, I laugh at the horror!

Ja, här har vi då härligheterna! Det saknas dock ett spel, som inte hade levererats än (inte heller nu, i skrivande stund). Det kändes lite jobbigt, men VAFAAAN, Zelda lär ju hålla mig sysselsatt flera veckor framöver.
Zelda... Zelda... Could it be any better?! Det är ju verkligen helt fantastiskt (efter 3 timmar) och jag har typ inte ens tagit mig förbi inlärningsmomenten. Det är så vackert att jag bara luta styrspaken till hälften, så att Link bara vandrar istället för att lubba.
Jag förövrigt lite smått förälskad i Links häst Epona...

Monkeyball, Wii Sports, Wii Play - Tre spel med multiplayer i blodet.

Sports var faktiskt enormt roligt! Det känns, helt seriöst, verkligen som att man håller i en golfklubba när man svingar i golfdelen, som ett bowlingklot i bowlingen osv.
Helt fantastiskt enkelt = Helt fantastiskt roligt!

De andra två har jag inte riktigt testat vad de går för fullt ut än, men det jag har testat är helt lysande!

Betyg på dagen
10/10

Ikväll har jag varit hos John, där vi har ätit morotsbiffar, druckit hallonsaft och tittat på film (pil upp).
Den är ju sååhåå skön! Rätt så jävla tung lineup också, bestående av Tina Turner, Jack Nicholson, Elton John, Eric Clapton och The Who, såklart, m.m m.m.

Sen så har jag fått äran att hänga med en jätteglad och jättesnäll bebis också.
Hon heter Filippa och är två och en halv månad.
-------------------------------------------------------------

Här är förresten skivorna jag väntat så länge på:

(klicka på bilden)

Idag tvärsprang jag in på Garageland och hittade, till min enorma förvåning, den här skivan.
Hur galet var inte det?! Här är man inne och letar på obskyra internetbutiker och ännu obskyrare internetauktioner, då man istället kan ta en 2-minuters promenad och få denna gobit till ett student-10%-pris.

Har för övrigt fått en varmt välkommen orderbekräftelse på ett par skivor, som troligen dimper ner i början på nästa vecka!
Nu börjar skiten på allvar!

Pete Townshend - White City: A Novel

- Album-Rock, Pop/Rock
- Inspelad 1985
- Utgiven 1985 under Atco

Jag säger: Tillbaka till framtiden! Med denna skiva tar jag och Pete ett intergalaktiskt ljusårs-skutt till det ljuva året - där trummorna inte längre höll sig i bakgrunden utan vågade sig fram i rampljuset - där synthesizers förökade sig likt elden i mitt arsle klockan 07.15 Varje morgon - där man inte längre var tvungen att skrika i trappuppgången för att lyssna till den vackra effekt kallad eko - där man kom i underfund med att basister inte längre var en essentiell del av rockband (se basgitarr-programering for dummys) - NITTONHUNDRAÅTTIOFEM!
Jag måste faktiskt ta och säga att jag gillar den här skivan ofantligt mycket! Så mycket cliché, så förutsägbar, så power, så avdankad, så... så... rätt!
Jag har fortfarande två hela decennium att beta av, så jag hoppar in i min DeLorean och knappar in -20, nynnandes på Pete Townshend anno 1985.

Vi ses snart igen...

Hej...
Fan så fantastiskt och olustigt dålig jag har varit på att finna inspiration och tålamod till att ens, ja, Försöka uppdatera eder angående mina vardagliga och helgdagliga problem, och det tråkiga är att jag inte ens hittat någon käpp i mitt hamstehjul. Inte ens den minsta av träflisor...
Jag vet inte, har jag fallit offer för dagens normer och ideal, eller har jag helt enkelt tappat stinget?
HUR SOM HELST...
Nu ska jag faktiskt ta och ägna mig åt plattor, som den här bloggen egentligen är ämnad för.
Time to skippa allt boring skitsnack!

Ps. Här kommer ett litet tips från coachen: http://www.techwebsound.com/

YES!! Nu har jag äntligen fått min blåa stenhuggar-tumme ur arslet och kopplat in inspelningsutrustningen!
Fan, det var ju hur enkelt som helst. Undra varför detta tagit mig närmare sex månader?
Hur som helst... Det funkar riktigt, riktigt bra och jag har riktigt, riktigt ont i ryggen efter att ha spenderat denna vackra söndag sittandes framför datorn, så när som för en rush till repan för att hämta basen.

Ikväll kommer förhoppningsvis min kära vapendragare John, som för övrigt sporrade mig till detta stordåd, på besök. Vi ska spela och sjunga hela natten lång!

HEJ!

Ikväll ska jag och Anna gå på bio och se Babel.
Mina förväntningar (kan jag sluta ha sådanna nån gång!) är nästan helt sjukt höga! Min kära vän Patrik har lovordat denna film in absurdum, och när en kräsen slaktare påstår att en film ska vara bra, så böööör den ju vara det?!

En annan rolig grej är att Final Fantasy 3 DS kommit idag! Tårarna är nära...

Min Mamma...

...är snäll som kommer med lunch till mig när jag är sjuk!

Stop being so paranoid Mr Jones

Här, mina kamrater, följer några mer eller mindre jätteroliga, alternativt sorgliga varningsklistermärken. Samtliga sitter på en och samma stege, vilken inte är högre än en meter. Bör tilläggas att vissa av kladdorna förekommer i form av dubletter.
Slutsatsen jag drar (med min svenska rätt till egentänkande (än så länge iaf)) blir då följande, i form av en varningslapp:

DENNA STEGE BÖR (Sverige) / FÅR (USA) INTE ANVÄNDAS TILL NÅGONTING!

Jamen den blev ju liten...











... stor

Tomteverkstad tio meter under jord.

Jonna kapar små metalstumpar med sådan noggrannhet och sådan hängivelse att han helt och hållet glömde att stänga av jetskorna...

... Medan Kjello precisionsskvätter ut det sista av färgen...



... Och jag, JAG BORRAR!


Men, vad ska då allt detta meningslösa hantverkeri resultera i, tänker du säkert?

Jo, EN SÅN HÄR!!:

Händigt va...?

The Band - The Last Waltz

- Öhh Rock
- Inspelad Live 1978
- Utgiven 1978 under Warner Bros

Jag säger: TBC...

Final Fantasy VII - Piano Collections

- Kompositör: Nobuo Uematsu

Jag säger: Musiken till spelet Final Fantasy VII spelat på piano. Ofantligt jävla superbra! Ps. GEEKS ONLY! Ds.