YES!! Nu har jag äntligen fått min blåa stenhuggar-tumme ur arslet och kopplat in inspelningsutrustningen!
Fan, det var ju hur enkelt som helst. Undra varför detta tagit mig närmare sex månader?
Hur som helst... Det funkar riktigt, riktigt bra och jag har riktigt, riktigt ont i ryggen efter att ha spenderat denna vackra söndag sittandes framför datorn, så när som för en rush till repan för att hämta basen.

Ikväll kommer förhoppningsvis min kära vapendragare John, som för övrigt sporrade mig till detta stordåd, på besök. Vi ska spela och sjunga hela natten lång!