Yes, idag fick jag min hett efterlängtade Super Play! Har inte hunnit läsa än, men you betcha I will. En av varje månads få riktiga ljuspunkter.
Tillsammans neddimpandes med denna underbara lektyr fann jag även min första eBay-fångst, nämligen "John Entwistle - Smash your head against the wall" från '71. Jättejättefin i nästan ospelat skick.
Efter dessa två ljuset i tunneln-upplevelser kom jag, av nån kunstig anledning, i underfund med att det faktiskt är vinter ute och att på vintern bör man kunna unna sina arma fötter annat än ett par låga Converse utan innersula eller ett par hagelskurade Vans.Alltså, jag tänkte köpa mig ett par rejäla vinterskor. Patrik, godhjärtad ateljé-kuf som han är, tog sig självklart tid att agera smakråd.
Operation Destination Myrorna inledd.
Väl framme stötte jag på Lovisa, vilket jag tyckte var jätteroligt. Några skor hittade jag dessvärre inte, utan föll istället för denna skönhet. Verkligen jättefin!
Men allt gott medför något ont.I mitt fall är att spela av en sträng bland det ondaste som kan hända, då jag verkligen aldrig tar mig iväg för att köpa nya. Det känns kanske som en för liten grej att man bara glömmer bort det.
Hur som helst, adjö.
6 kommentarer:
Kära Son vad är det jag läser.....
går du omkring i låga Converse utan innersula eller ett par hagelskurade Vans. Det svider i mammahjärtat.... du ska ju ha på dig mormors tjocksockar samt vinterkängor. Hur är det med långkalsonger, har du på dig sådana ? för att inte tala om mössa, halsduk och vantar. I en mammas ögon är man alltid barn som ska skyddas mot allt, i detta fallet kylan. Kram min vän från Mamman
Åh! Mycket fin tröja! Roligt att ses också. Men hallå, det här med gitarrsträngar. FATTA hur mycket billigare de är än cellosträngar. OH MY GOD. Jag dör, för snart ska jag köpa fyra nya superbra cellosträngar, och de kostar för mycket. Men nu var det ju inte gitarrsträngspriset du klagade på, så... eh... ursäkta mitt lilla sidospår. Var bara tvungen att klaga inför någon annans ögon och öron.
Jag unnar dig verkligen klagan. Nu vet jag ju inte hur dyra cellosträngar är, men det är samma sak med basgitarrsträngar. Säkert 500 kr för ett par riktigt bra. Men det är klart, dom håller ju ett tag också. Men det är ändå lite hemskt, då jag brukar drömma om att spela av en bassträng. Fatta schvungen! Tar ju huvudet clean off.
Annars brukar det funka jättebra att koka strängarna. Då blir dom rena och fina.
åh, jag brukar också drömma om att spela av strängar. fy, det gör så ont i kroppen att tänka på ljudet.
men man kan väl inte koka tillbaka SPÄNSTEN i strängarna?
de cellosträngar jag tittat på kostar typ minst tusen spänn styck. men det är ju bara en dröm. har hittat några som kostar fyra-femhundra per styck och det är väl mer rimligt. men ÄNDÅ, är de så dyra att tillverka?
en annan rolig upplysning: cellostråkar. hur dyra som helst. gick till den lokale fiolmakaren vid e4:an och frågade vad hans stråkar kostade. hans svar: tjugotusen. min respons: jag ska tänka på saken. inte undra på att det bara var överklassen som spelade klassisk musik förr i världen.
oj oj, skillnaden jag märker då jag kokar mina strings är att dom går liksom från att låta BWHOMP-BWHOMP till THWANG-THWANG... typ.
men alltså OJ! dina stråkar kostar tjugotusen då mina plektrum kostar två kronor...
Thwang-thwang är helt klart att föredra!
Men alltså jag köper ju inte en sån stråke. Är ju inget proffs, liksom. Den jag köper får max kosta fem-sextusen.
Tycker du ska köpa lyxigare plektrum!
Skicka en kommentar